Blir du provocerad?

Det finns olika uppfattningar om mammor och föräldraskap, lika många som det finns mammor egentligen. Alla har sin egen verklighet att förhålla sig till och sina egna värderingar och preferenser. Men oavsett, så verkar det finnas vissa saker som sticker i ögonen på folk och det är sådana tillfällen där folk upplever och tolkar saker så som att man sätter sig själv före sitt barn. Du ska helst göra allt med ett leende på läpparna och ha ett sånt där tålamod som inte existerar, bara i fantasin. Även om du i flera månaders tid endast fått 4 timmars nattsömn upphackad med massa uppvak så ska du säga att det gör ju ingenting, det går såååå bra, för du har ju din lilla guldklimp.

Du ska älska att vara gravid, hela tiden 24/7 i 9 månader. Trots alla möjliga krämpor och humörsvängningar ska du bara vara tacksam rakt igenom. Våga inte klaga en enda gång, för vet du - det finns ju de som har kämpat i flera år men aldrig blir gravida. Okej, då kan vi ju allihopa sitta och vräka i oss pölsa till både lunch och middag i 9 månader - och våga inte klaga på smaken för tänk på barnen i Afrika som svälter ihjäl.

Nä men seriöst, ni förstår vart jag vill komma. Det är på ett sätt som att välbärgade människor i fina stora villor inte får bli deprimerade och jämföra med att det finns sådana som lever på socialbidrag i förorten. Vi människor lever bara vår egen verklighet och känslor är inte rationella.

Måste man älska att vara mammaledig? Nej. Ett enkelt svar. Dock lägger folk in sina egna värderingar i det "nejet" och får ihop det med att man inte älskar sitt barn eller att vara mamma. Få saker verkar vara så provocerande som att man säger att man hellre vill jobba än att vara hemma med sin bebis.

Och det verkar ju hemskt också om man börjar skola in sitt barn på dagis för tidigt än normen. Nej men stackars liten, ska han börja så tidigt? Vill du inte vara hemma längre, det som är den bästa tiden i ens liv! Haha, tillåt mig skratta.

Jag älskar verkligen inte att vara mammaledig, men det är okej. Ett måste just nu. Det spelar ingen roll hur underbar Theo är, jag kommer ändå aldrig älska att vara mammaledig. Varken nu eller om det blir ett till barn någon gång. Jag är ingen bullmamma. Men jag är en jävligt bra mamma.

Gaaaah, ja det här är ett ämne man kan skriva hur mycket som helst om, men nu skiter vi i det. Men hur som helst så ser jag fram emot att vara ledig i sommar nu när Theo är större och allt funkar bättre. Det ska bli riktigt mysigt...och att få vara ledig tillsammans med Patrik. En massa kul planer ska smidas :)

Idag skulle jag och Theo behöva åka iväg och handla mat, rätt mycket mat. Men jag funderar på hur jag ska lösa det med honom och kundvagnen. Kan ju inte både ta vagnen och en kundvagn. Och om jag sätter han i stolen på kundvagnen så kommer han bara försöka kasta sig ur och klättra överallt. Vad gör man? Är det inte sådana kunskaper som kommer automatiskt med moderskapet? :)

På torsdag ska vi iallafall få finbesök från Linköping! Helena ska komma hit och umgås med oss fram till lördag. Weei vad kul!